torsdag
tjoho..
denna dagen började inte så bra. blev väckt med ett utskrivet blogg inlägg nästan tryckt i ansiktet. med en fråga är det du som är orsaken till detta. jag läste och sa ja. jag blev väldigt besviken och sårad av det inlägget som nämnligen var skrivet av min kurin som jag stått så nära hela livet. jag kände mig verkligen utsatt av det även om du inte nämnde mitt namn och det hade du också gjort om du satt i min sitts... jag tänkte ska jag skriva till henne eller låta det vara. stanna inom mig och gro. nä det blev ett skriveri på mejlen. höll på ett bra tag och jag fick veta många saker om mig själv, som ex vis att jag är väldigt självcentrerad, men hey that´s med deal with it or leave it. man mår inte alltid bättre av att tänka på andra hela tiden. jag tänker mycke på andra men visar det inte. för jag vill inte beblanda mig i saker även om jag ibland inte kan låta bli.. men jag kan ju inte säga att jag inte redan visste de sakerna om mig själv som blev skrivet och skickat till mig.. jag kan säga att allt de du skrev på din blogg skar ett djupt sår inom mig. det kanske inte syns men nu vet du det. jag gör säkert fel i att skriva ner allt detta i bloggen men jag skriver inget fel. personen vet vem hon är och jag hoppas att hon inte tar illa vid.
jag hade sådan lust att lägga upp hela konversationen men det gör jag absolut inte eftersom det bara angår oss två. det vi tjafsade om angår bara mig och en enda person. den tredje som kom med på köpet har egentligen inget med detta att göra men hon är med ändå och det är hennes val..
vill tacka dig angelika som avslutade detta åt mig. du sa de saker som jag inte kunde få ur mig. jag vet dock inte om hon nu läst det men jag hoppas verkligen att det fick henne att fatta att man inte sparkar på någon som redan ligger ner. hon och jag har sårat varandra tillräckligt och nu är det slut på det hela. vi är inte mer än släkt, vänskapen är förbi. hon drog sitt sista strå. hur det blir längre fram det vet jag inte. om vi kanske kommer kunna förstå varandra igen och se tillbaka och bara skratta åt detta. eller om det ännu kommer vara så här. men jag hoppas att vi en vacker dag kan sätta oss ner och reda ut allt och sedan glömma.. vill att du ska veta att jag
älskar dig för den du är oavsett dom fel du gör och oavsett dina brister. alla har vi brister och alla gör vi fel. sånt är livet. många lär sig av det och många går bara vidare. jag lär mig av dom värsta men små saker skiter jag i och går vidare, couse life goes on. ingen har någonsin sagt att livet är lätt.. man har mycke att lära. som jag brukar säga "ingen är perfekt men alla försöker". och så är det.
idag har jag som sagt vaknat på en dålig sida. men tack vare två av mina bästa vänner angelika och min mamma så har dagen bara blivit bättre. jag har vart till läkarn idag och det gick bra tyckte jag. sedan for jag och mor direkt till elgiganten. vad vi gjorde där vet bara några få stycken. snart ska jag checka väskan om jag har packat ner allt som jag behöver. om 40 min åker min buss söderut och det ska bli så skönt att få komma bort från allt. ett tag.
nä nu måste jag börja byta om och gå till bussen. ni når mig på min tele.
//Emelie Lindberg
denna dagen började inte så bra. blev väckt med ett utskrivet blogg inlägg nästan tryckt i ansiktet. med en fråga är det du som är orsaken till detta. jag läste och sa ja. jag blev väldigt besviken och sårad av det inlägget som nämnligen var skrivet av min kurin som jag stått så nära hela livet. jag kände mig verkligen utsatt av det även om du inte nämnde mitt namn och det hade du också gjort om du satt i min sitts... jag tänkte ska jag skriva till henne eller låta det vara. stanna inom mig och gro. nä det blev ett skriveri på mejlen. höll på ett bra tag och jag fick veta många saker om mig själv, som ex vis att jag är väldigt självcentrerad, men hey that´s med deal with it or leave it. man mår inte alltid bättre av att tänka på andra hela tiden. jag tänker mycke på andra men visar det inte. för jag vill inte beblanda mig i saker även om jag ibland inte kan låta bli.. men jag kan ju inte säga att jag inte redan visste de sakerna om mig själv som blev skrivet och skickat till mig.. jag kan säga att allt de du skrev på din blogg skar ett djupt sår inom mig. det kanske inte syns men nu vet du det. jag gör säkert fel i att skriva ner allt detta i bloggen men jag skriver inget fel. personen vet vem hon är och jag hoppas att hon inte tar illa vid.
jag hade sådan lust att lägga upp hela konversationen men det gör jag absolut inte eftersom det bara angår oss två. det vi tjafsade om angår bara mig och en enda person. den tredje som kom med på köpet har egentligen inget med detta att göra men hon är med ändå och det är hennes val..
vill tacka dig angelika som avslutade detta åt mig. du sa de saker som jag inte kunde få ur mig. jag vet dock inte om hon nu läst det men jag hoppas verkligen att det fick henne att fatta att man inte sparkar på någon som redan ligger ner. hon och jag har sårat varandra tillräckligt och nu är det slut på det hela. vi är inte mer än släkt, vänskapen är förbi. hon drog sitt sista strå. hur det blir längre fram det vet jag inte. om vi kanske kommer kunna förstå varandra igen och se tillbaka och bara skratta åt detta. eller om det ännu kommer vara så här. men jag hoppas att vi en vacker dag kan sätta oss ner och reda ut allt och sedan glömma.. vill att du ska veta att jag
älskar dig för den du är oavsett dom fel du gör och oavsett dina brister. alla har vi brister och alla gör vi fel. sånt är livet. många lär sig av det och många går bara vidare. jag lär mig av dom värsta men små saker skiter jag i och går vidare, couse life goes on. ingen har någonsin sagt att livet är lätt.. man har mycke att lära. som jag brukar säga "ingen är perfekt men alla försöker". och så är det.
idag har jag som sagt vaknat på en dålig sida. men tack vare två av mina bästa vänner angelika och min mamma så har dagen bara blivit bättre. jag har vart till läkarn idag och det gick bra tyckte jag. sedan for jag och mor direkt till elgiganten. vad vi gjorde där vet bara några få stycken. snart ska jag checka väskan om jag har packat ner allt som jag behöver. om 40 min åker min buss söderut och det ska bli så skönt att få komma bort från allt. ett tag.
nä nu måste jag börja byta om och gå till bussen. ni når mig på min tele.
//Emelie Lindberg
Kommentarer
Trackback
