tisdag
tjoho!
idag har jag färgat håret två gånger. första blont och det såg nästan förjävligt ut kan jag lova. andra gången brunt så nu ser det mycke bättre ut. sen har jag och mamma vart och hyrt film från coop. the ugly truth, har sett den en gång tidigare men jag lovar den filmen är grymt bra. dock kände jag att jag blev väldigt känslomässig av den. jag vet att jag kan vara gladare än vad jag vart den senaste tiden. men känns som att den glädjen bara försvinner hela tiden. jag vet inte vad jag ska svara när folk frågar hur det är med mig eller hur jag mår. jag säger att jag mår bra men då ljuger jag ju. jag vill ju säga hur allt ligger till men det går bara inte.
BTW
inget blir som man hoppas på.. jag börjar bli osäker på mig själv och andra. vad händer inom mig egentligen. mitt självförtroende som alltid vart på topp bara sjunker allt mer. vet inte vad jag ska ta mig till nå mer, vad det är som gör att jag bara rasar neråt. har ingen aning om vart denna personen jag är på väg, men jag vet att jag är på väg neråt. snart slutar de med att allt blir kaos, min personlighet försvinner, mitt liv är redan borta och jag har ingen ork alls för att starta ett nytt liv än så länge... vill tillbaka i tiden och ställa allt till rätta.. but that´s never gonna happend.. this is life and it sucks my friend..
varför kan man inte bara ge det en chans och se vart det leder. vart vägen går. det kan kännas tungt, but if you never try you never know, right? visst man kanske har försökt men det kanske inte alltid räcker.. eller?
nå man får väl se när allt vänder, om det nu någonsin vänder. kan säga att jag saknar dig otroligt mycke och tänker på dig dag som natt. kan erkänna att det är därför som jag inte kan sova nätterna.
känner mig inte lika levande utan dig brevid mig.
pleace come back to me, I will never stop bleeding from my heart while your gone.♥
//Emelie Lindberg
