HELVETE!!!!!
varför säger du saker till mig som jag inte vill veta. som tex att hon har sovit hos dig. de angår inte mig för 5 öre. men ändå var du tvungen att säga de. jag blir bara äcklad nu när jag vet att den människa som jag hatar mest av allt på denna jord har sovit i din säng. du kanske inte tycker om de jag skriver om dig. men eftersom du nu är så bra på att inte bryr dig (de är ju de enda du vart bra på) så orkar inte jag heller göra de. eller jag har ju slutat bry mig för så jävla längesen. det kan verka som att jag bryr mig genom att skriva detta, men jag är dock fan bara så jävla arg och less. jag har gått vidare från dig till mitt eget. trodde att vi skulle kunna vara vänner men du klarar visst tydligen inte av de. de enda du är bra på de är å få mig att må dåligt. jag gjorde fel i att fråga om du ville vara vän med mig när jag redan visste svaret och att du skulle börja säga saker som jag inte vill veta. jag får sån lust att berätta saker för dig som du inte skulle må bra av men jag tänker inte sjunka lika lågt. detta är inte lätt. du har fortfarande sånt behov av att veta vad jag gör att du frågar mina vänner om de. men eftersom du inte vill att jag ska veta vad du gör så behöver du inte veta vad jag pratar med mina vänner om. du kan sluta gräva i sånt som inte angår dig.
det kommer att bli jävligt tungt att åka hem nästa vecka. kan slå vad om att direkt jag kommer in i min lägenhet så kommer jag släppa väskan i hallen och börja gråta och sedan lägga mig i sängen och ligga där resten av dan. vilket liv man har. inte de liv man önskar sig. jag vill ha en ny lägenhet när de finns så mycke minnen i denna att jag knappt kan vara där. men de första jag ska göra när jag kommer hem är å mublera om och jag skulle uppskatta lite hjälp. skulle även uppskatta om någon kunde vara där när jag kommer hem och hålla mig sällskap. tills jag vant mig vid att vara tillbaka. sen klarar jag nog mig själv. tycker inte om att vara ensam men de borde jag ju redan ha vant mig vid när den personen man älskat inte funnits där för en utan bara för den som jag hatar så jävla mycke. nu orkar jag inte skriva om detta blir bara så deppig.
jag kan berätta för er alla att jag har de bra nu. och jag vill inte släppa de. försöker leva mitt liv som jag vill men de går inte på grund av skolan. men de är väl ett måste.
ni kanske börjar bli less på att jag skriver nästan samma saker hela tiden men jag skriver de jag känner för just nu. snart kommer det kanske lite roligare saker att skriva om som ni får läsa.;P ha de bra allesammans för de ska jag ha.
//Emelie Lindberg
