fundersam
Hej
nu måste jag bara säga detta.
jag har gått till en psykolog i ett år nu och jag kan bara säga att hon har verkligen inte tagit mig på allvar. jag skäms inte över att jag gått till henne. jag är inte den enda som träffar någon bara för att få prata av sig eller helt enkelt bara få hjälp med att ta sig upp på vägen igen som man kört av för väldigt länge sen.
kan säga att jag kände mig dum när jag träffade henne och det kändes som om jag bara ville gå ut genom dörren. jag visste direkt att hon inte kunde hjälpa mig upp. hon intalade mig att jag var normal men det vet jag att ingen människa är som är vaken nätterna och sover dagarna för att man vet att det inte finns desto mer att göra. jag sitter vaken nätterna och sover någon tímma under morgonen/dagen sen får jag så dåligt samvete och blir nerstämd och känner att jag inte orkar göra något. men det värsta är tankarna om livet som säger att man måste hinna med så mycke som möjligt innan livet är slut eller bara skjuta skallen av sig men så är de. jag skulle aldrig skjuta skallen av mig för att jag inte orkar. jag älskar livet men vill lära mig att leva det på rätt sätt. på mitt eget sätt. men ibland känner man sig bara så meningslös och då gräver man ner sig i sängen hela dagarna. ibland känns det som att man får liggsår. själv håller jag på att bli tokig när jag inte har destomer att göra. jag skulle kunna göra en massa men när jag väl fått ork till något så är det försent.
känns som att jag behöver något att lägga ner min energi på också. jag har funderat mycke över en hund och ju mer jag tänker på en desto mer vill jag ha en men blir nerstämd direkt för jag vet att jag bara kan drömma om en men ändå. jag vet att jag skulle klara av det. jag behöver någon som inget säger och som man kan berätta saker till utan att det kommer ut. jag behöver helt enkelt en bästis. en kompis som aldrig viker från min sida, någon som aldrig lämnar en oavsett vad man gör för fel. har kollat mycke på hundar nu de senaste halvåret. det gör mig ledsen men ändå så kan jag inte låta bli. tror jag kommer sno hubert av mamma tills vidare. men skulle vara fint att ha en egen hund också. saknar simba men kommer inte kunna ha delad vårdnad över honom med dig. tycker synd om simba som inte får den uppmärksamhet som han behöver. nå det är ju inte min hund så jag kan inte säga så mycke mer än att jag hoppas han blir bättre omhändertagen av dig.
jag kan ju bara drömma om en hund tills vidare. önskar mig en i present när jag fyller år men de kan jag ju glömma. får väl önska mig något som jag behöver i andra hand och de är en ny mobil. inget annat. nått av detta önskar jag mig men jag kan ju glömma båda sakerna.
nä nu ska jag inte skriva nå mer om detta. har väl fått sagt det mesta. ha de bra allesammans
//Emelie Lindberg
nu måste jag bara säga detta.
jag har gått till en psykolog i ett år nu och jag kan bara säga att hon har verkligen inte tagit mig på allvar. jag skäms inte över att jag gått till henne. jag är inte den enda som träffar någon bara för att få prata av sig eller helt enkelt bara få hjälp med att ta sig upp på vägen igen som man kört av för väldigt länge sen.
kan säga att jag kände mig dum när jag träffade henne och det kändes som om jag bara ville gå ut genom dörren. jag visste direkt att hon inte kunde hjälpa mig upp. hon intalade mig att jag var normal men det vet jag att ingen människa är som är vaken nätterna och sover dagarna för att man vet att det inte finns desto mer att göra. jag sitter vaken nätterna och sover någon tímma under morgonen/dagen sen får jag så dåligt samvete och blir nerstämd och känner att jag inte orkar göra något. men det värsta är tankarna om livet som säger att man måste hinna med så mycke som möjligt innan livet är slut eller bara skjuta skallen av sig men så är de. jag skulle aldrig skjuta skallen av mig för att jag inte orkar. jag älskar livet men vill lära mig att leva det på rätt sätt. på mitt eget sätt. men ibland känner man sig bara så meningslös och då gräver man ner sig i sängen hela dagarna. ibland känns det som att man får liggsår. själv håller jag på att bli tokig när jag inte har destomer att göra. jag skulle kunna göra en massa men när jag väl fått ork till något så är det försent.
känns som att jag behöver något att lägga ner min energi på också. jag har funderat mycke över en hund och ju mer jag tänker på en desto mer vill jag ha en men blir nerstämd direkt för jag vet att jag bara kan drömma om en men ändå. jag vet att jag skulle klara av det. jag behöver någon som inget säger och som man kan berätta saker till utan att det kommer ut. jag behöver helt enkelt en bästis. en kompis som aldrig viker från min sida, någon som aldrig lämnar en oavsett vad man gör för fel. har kollat mycke på hundar nu de senaste halvåret. det gör mig ledsen men ändå så kan jag inte låta bli. tror jag kommer sno hubert av mamma tills vidare. men skulle vara fint att ha en egen hund också. saknar simba men kommer inte kunna ha delad vårdnad över honom med dig. tycker synd om simba som inte får den uppmärksamhet som han behöver. nå det är ju inte min hund så jag kan inte säga så mycke mer än att jag hoppas han blir bättre omhändertagen av dig.
jag kan ju bara drömma om en hund tills vidare. önskar mig en i present när jag fyller år men de kan jag ju glömma. får väl önska mig något som jag behöver i andra hand och de är en ny mobil. inget annat. nått av detta önskar jag mig men jag kan ju glömma båda sakerna.
nä nu ska jag inte skriva nå mer om detta. har väl fått sagt det mesta. ha de bra allesammans
//Emelie Lindberg
Kommentarer
Trackback
