jobbigt
hej
nu sitter jag här igen. ingen aning om vart jag ska ta vägen eller vad jag ska göra. imorn bär de av till happis med 08.10 bussen för att hinna till terapin kl 13.00 sen hem till ötå. vill inte åka hem. känner att de inte finns nått kvar för mig där mer än skolan. hade jag inte haft terapin så hade jag inte åkt hem fören på sönda.
jag vill inte åka hem för att nästan alla mina vänner verkar ha vänt ryggen mot mig. men de visar ju bara att dom inte är nå bra vänner, eller? nä om jag ska vara helt ärlig så känner jag mig bara så besviken på allt. ni som försöker trycka ner mig kanske inte är så mycke bättre själva men vad vet jag!?
kan erkänna en sak. de är inte lätt att vara ensam. jag är inte den personen som vill vara ensam. jag vet att de kan vara bra för många och jag kanske måste försöka klara mig en månad ensam nu. skrämande men spännande. en sak kan jag säga: jag saknar dig redan. storebror jag finns här för dig om du behöver prata älskar dig så mycke.:)
nu måste jag ner på stan och köpa snus oavsett hur snuvig jag än är. hade kram (lämna gärna ett glatt spår ni som finns där för mig)
//Emelie Lindberg
=) :) :D :)
Att ha vänner som vänder rygget mot en, är faktiskt inga vänner att ha, sådana vänner skulle inte jag heller vela ha, men om inte annat, för då slipper du sådana vänner :-)
Sedan att du skriver att du inte är en person som tycker om och vara ensam... kan lova dig att varenda människa på denna jord vill INTE vara ensam. Att vara ensam är nog för mig, min största rädslan med livet, annars tycker jag inte vara rädd för något, än rädslan med och vara ensam.
Nog om det, krya på dig och ha en fortsatt trevlig kväll :-)
