Älskade Faffa<3
har inte pratat mycke om min älskade farfar som lämnade oss för snart tre år sen. klarar knappt av att tänka, prata eller skriva om honom utan att jag får denna jobbiga klumpen i halsen. minns dagen så väl när frida ringde och väckte mig på morgonen. trodde inte mina öron fören jag hörde alla gråta i köket och hallen och då brast jag ut, de är de värsta man kan höra. att någon nära har dött. saknar honom som fan och önskar att jag fick se, prata, röra eller bara krama honom en sista gång. senast jag såg honom vid liv var när jag hade missat bussen till skolan och fick skjuts när dom var på väg till nyöppnade ikea i happis. de var fammo, faffa, tore, betty och jag, vi satt och sjöng med i abbas låtar. alla var glada och skrattade för fullt. kan fortfarande minnas hans härliga skratt.
senast jag såg honom alls var i mina drömmar när fammo skulle sätta bort poppe (hunden pontus) som blev knäpp i skallen när husse försvann. i drömmen levde han men hade canser och dom skulle ta bort hunden för dom visste att han skulle bli knäpp. jag satt och grät i hallen utanför sovrummen och fammo försökte trösta mig sen kom mamma och försökte trösta mig men ingen lyckades. till slut kom faffa och sa att allt kommer att ordna sig, allt kommer bli bra. jag sa att inget kommer bli som förut. inget kommer kännas bra och jag hade rätt.
jag klarade inte av att vara hos fammo när hon inte var hemma för att jag tänkte för mycke. inga storhelger är något utan honom. julen den bästa tiden på året då alla i familjen och släkten samlas har nästan känts som en plåga men underbart för att alla är där även faffa. jag känner hans närvaro varje gång jag kommer in i huset, känner värmen, doften och tryggheten av honom. jag kommer ihåg samma vinter i november, då var de blank is på vägen och riktigt halt. jag, tony och hugo skulle gå hem, faffa kom efter en stund med poppe (hunden) och skrattade så glatt åt oss när vi såg ut som tre bambi på hal is. de var en minnesvärd promenad mycke skratt och fnatt. jag minns så mycke som jag ALDRIG kommer att glömma.
Älskar dig Harry Lennart Lindberg och kommer alltid bära dig i mitt hjärta resten av livet. <3
//Emelie Lindberg
senast jag såg honom alls var i mina drömmar när fammo skulle sätta bort poppe (hunden pontus) som blev knäpp i skallen när husse försvann. i drömmen levde han men hade canser och dom skulle ta bort hunden för dom visste att han skulle bli knäpp. jag satt och grät i hallen utanför sovrummen och fammo försökte trösta mig sen kom mamma och försökte trösta mig men ingen lyckades. till slut kom faffa och sa att allt kommer att ordna sig, allt kommer bli bra. jag sa att inget kommer bli som förut. inget kommer kännas bra och jag hade rätt.
jag klarade inte av att vara hos fammo när hon inte var hemma för att jag tänkte för mycke. inga storhelger är något utan honom. julen den bästa tiden på året då alla i familjen och släkten samlas har nästan känts som en plåga men underbart för att alla är där även faffa. jag känner hans närvaro varje gång jag kommer in i huset, känner värmen, doften och tryggheten av honom. jag kommer ihåg samma vinter i november, då var de blank is på vägen och riktigt halt. jag, tony och hugo skulle gå hem, faffa kom efter en stund med poppe (hunden) och skrattade så glatt åt oss när vi såg ut som tre bambi på hal is. de var en minnesvärd promenad mycke skratt och fnatt. jag minns så mycke som jag ALDRIG kommer att glömma.
Älskar dig Harry Lennart Lindberg och kommer alltid bära dig i mitt hjärta resten av livet. <3
//Emelie Lindberg
Kommentarer
Postat av: Tony
:( :( :( Kommer ockå ihåg allt :(
Trackback
