Gårdagen
allt började inte så bra.
morronen började med att jag grät okontrollerat när jag vaknade mellan 5-6. varför jag grät har jag ingen aning om. men jag har aldrig känt mig så ensam som jag gjorde. jag frågade mig själv: vad är de som händer med mig egentligen?! jag steg upp för att göra något så jag sluta grina men de tog ett tag. när jag just lugnat ner mig ringde joel och kolla om jag var vaken, vi pratade en stund sen gjorde jag mig i ordning till skolan. jag var så nervös över att gå dit och nästan rädd för hur jag skulle reagera när jag såg dig/er men de var inte så farligt så länge jag hade annat att tänka på. jag kan acc de men inte på samma sätt som jag borde eftersom du bröt ett löfte som vi båda skulle hålla. jag vet man kan inte hjälpa de men man kunde iaf ha försökt.
de var dags för lunch så jag åt med sara, malin och jenny, när vi gick ut så kom ni men jag såg er inte eftersom jag inte ville. kan bara säga att detta var den värsta dagen jag vart med om i skolan och efter. men de är bara att bita ihop. efter lunch gick jag till datasalen och som vanligt så skriver man med dig och som vanligt bråkar man. kan bara säga att de var droppen för mig. gick till skåpet och pulsen slog tio gånger snabbare sen kom vicktor och frågade hur de var med mig och jag kolla på honom och sa de är väl som de är, då sa han Emelie det löser sig ska du se det upprepade han flera gånger när han såg att jag sökte en utväg och jag bara kände hur tårarna brände bakom ögonlocken. till slut kunde jag inte hålla dom instängda nå mer så jag halvsprang till toan och grät okontrollerat än en gång. som sagt när jag blir arg/irriterad så finns det bara två sätt att få ut de på: gråta eller slå sönder något stort men jag tror jag grät mest för att de kändes skönt att någon brydde sig om mig och såg att nått inte stämde. men de är bara vad jag tror. efter de var allt ännu värre. jag orkade inte göra något resten av dagen, jag var helt slut.
slutet av dagen tillbringade jag hos min farmor och det var riktigt skönt att komma någonstans dit vart man känner sig välkommen och hemma. sen ringde joel och allt blev så j**la mycke bättre. bara kände hur jag sken upp som solen och började längta ännu mer till torsda. F*N så jag saknar dig.=( men imorgon kommer du=) finns ingen som gör mig så hel som du. jag må gnälla men fan de är jag, gnäller jag inte så är jag inte mig själv. det vet många.
just nu måste jag försöka se det positiva i det hela och göra lite nytta av det också.
nu kila in i duschen och sen fa på praktiken. miss you so mutch<3
//Emelie Lindberg
morronen började med att jag grät okontrollerat när jag vaknade mellan 5-6. varför jag grät har jag ingen aning om. men jag har aldrig känt mig så ensam som jag gjorde. jag frågade mig själv: vad är de som händer med mig egentligen?! jag steg upp för att göra något så jag sluta grina men de tog ett tag. när jag just lugnat ner mig ringde joel och kolla om jag var vaken, vi pratade en stund sen gjorde jag mig i ordning till skolan. jag var så nervös över att gå dit och nästan rädd för hur jag skulle reagera när jag såg dig/er men de var inte så farligt så länge jag hade annat att tänka på. jag kan acc de men inte på samma sätt som jag borde eftersom du bröt ett löfte som vi båda skulle hålla. jag vet man kan inte hjälpa de men man kunde iaf ha försökt.
de var dags för lunch så jag åt med sara, malin och jenny, när vi gick ut så kom ni men jag såg er inte eftersom jag inte ville. kan bara säga att detta var den värsta dagen jag vart med om i skolan och efter. men de är bara att bita ihop. efter lunch gick jag till datasalen och som vanligt så skriver man med dig och som vanligt bråkar man. kan bara säga att de var droppen för mig. gick till skåpet och pulsen slog tio gånger snabbare sen kom vicktor och frågade hur de var med mig och jag kolla på honom och sa de är väl som de är, då sa han Emelie det löser sig ska du se det upprepade han flera gånger när han såg att jag sökte en utväg och jag bara kände hur tårarna brände bakom ögonlocken. till slut kunde jag inte hålla dom instängda nå mer så jag halvsprang till toan och grät okontrollerat än en gång. som sagt när jag blir arg/irriterad så finns det bara två sätt att få ut de på: gråta eller slå sönder något stort men jag tror jag grät mest för att de kändes skönt att någon brydde sig om mig och såg att nått inte stämde. men de är bara vad jag tror. efter de var allt ännu värre. jag orkade inte göra något resten av dagen, jag var helt slut.
slutet av dagen tillbringade jag hos min farmor och det var riktigt skönt att komma någonstans dit vart man känner sig välkommen och hemma. sen ringde joel och allt blev så j**la mycke bättre. bara kände hur jag sken upp som solen och började längta ännu mer till torsda. F*N så jag saknar dig.=( men imorgon kommer du=) finns ingen som gör mig så hel som du. jag må gnälla men fan de är jag, gnäller jag inte så är jag inte mig själv. det vet många.
just nu måste jag försöka se det positiva i det hela och göra lite nytta av det också.
nu kila in i duschen och sen fa på praktiken. miss you so mutch<3
//Emelie Lindberg
Kommentarer
Postat av: hej
knärääkä :D
Trackback
