drömmar
igår kväll hade jag en mardröm som jag inte drömt på 5 år och varför skulle jag drömma om de nu?! de som hände i drömmen har tynat bort för mig jag kommer knappt ihåg vad som hände eller hur allt gick till. eller de gör jag men inte som om de vore igår. det är bara några som vet men jag hoppas att dom också försöker glömma precis som jag.
Drömmen: jag gick efter en gångbana i en stad. jag var på väg hem från en vän och när jag kolla bak var de två killar bakom mig med fördragen huva och jag blev rädd, tankarna flög iväg och jag började gå fortare och de gjorde dom med. jag hörde hela tiden deras fotsteg ökas i gruset och jag ökade stegen med dom. till slut hörde jag hur gruset sprätte och jag kollade bak och såg att dom sprang. jag fick ännu mer panik och började springa så fort jag bara kunde. till slut kom dom ikapp mig och jag ramlade och dom började sparkade på mig jag försökte skrika men de gick inte jag fick inte ett enda knyst ur mig. jag var stum. jag försökte göra motstånd men kunde inte dom var för starka och jag så liten. efter en stund förlorade jag medvetandet och när jag vaknade var jag i ett okänt hus och jag bara kände hur min kropp brände. jag drog upp tröjan och såg hur blå och röd jag var. jag kom ihåg gårdagen och jag skrek. brast ut i gråt. då kom en lång kille in och sa att de inte är någon fara. jag är trygg nu ingen kommer att göra mig illa igen och jag frågade vad som hände. han berättade när han såg allt att han hade sprungit fram och killarna hade gett sig av direkt när dom såg honom. när han kom fram till mig så hade jag nerdragna byxor men han var inte säker på om dom hann göra något med mig. sedan bar han mig hela vägen hem. jag frågade honom om han hann se deras ansikten men de gjorde han inte. jag började känna där nere om jag hade ont men de hade jag inte. när jag piggnat till så gick jag hem och funderade om de var värt att polisanmäla men vad skulle jag säga.? två killar hoppade på mig efter en gångbana och misshandlade mig brutalt och jag såg inte deras ansikten. nä jag gick i duschen och tvättade av mig. sen bestämde jag mig för att glömma allt som hänt.
allt detta känns så verkligt men de var ju bara en dröm. jag vaknade ungefär när dom sparkade mig då joel väckte mig men tänkte att de var lika att berätta hela drömmen från början till slut som jag drömde den för senast 5 år sen. joel förlåt för att jag nöp din hand med naglarna inåt. men nästa gång får du väcka mig ist för att ta min hand. men de var tur att jag klippt naglarna under veckan så dom inte var så långa annars hade du haft en cm djupa sår. känns lite små pinsamt men de kanske de inte borde göra och de vet jag att de inte borde göra. men fan vilken panik jag hade, allt kändes så verkligt i drömmen. finns inte mycke man kan göra åt saken men jag skulle uppskatta om jag inte behövde drömma detta nå mer. vill inte ens tänka tanken av de. jag hatar mardrömmar. de sjuka är att jag inte brukar drömma mer än när jag är ensam nu för tiden. trodde jag hade sluppit mardrömmar för längesen.
nu frågar jag den personen som jag sovit med så länge. tony har jag drömt mardrömmar nångång och gjort dig illa?! undrar vad som jag kan göra om de skulle blir värre. detta skrämmer mig så oerhört när jag inte vet om jag drömmer de när jag är ensam. kanske de är fröklaringen till varför jag vaknar av att jag gåter okontrollerat men de vet jag inte när jag inget minns.
nu nog skrivet om detta. börjar kännas konstigt.
//Emelie Lindberg
