Lindberg

sov bort halva dagen när jag inte hade hört väckarn. joel hade kommit hem från skogen och väckte mig. jag fick en chock och fråga vad klockan var och den var kvart över tre. lite små ångest hade jag. men då var jag inte trött på Kristoffers fest iaf. kan bara säga att jag hade jätte kul även om jag kom ner i svackan just före mörkret men jag kom lika fort upp igen. förlåt till er som jag var otrevlig mot, det var inte min mening. ärligt tala så kändes kvällen riktigt kort fast allt gick väl bara lite för fort för mig så jag hängde kanske inte riktigt med.

resan hem var också minnesvärd. haha jag råkade glidtackla Isak så att han ramlade över mig och sen kom Joel också och han flög. haha stackarn trodde han brytit lillfingret. hihi. väl inne så var de käk och jag hade så skoj där jag satt vid bordet och filmade när joel förhörde Isak. vi tre fick oss ett gott skratt ikväll när vi såg filmen. haha. filmen hade passat bra på youtube. så jävla klockrent allting.

nå jag mådde inte så bra när jag vaknade heller. hade ont i huvudet och mådde illa och de blev ju inte bättre i magen av att joel kom med ett vatten glas med en brustablett som tydligen var vätske återställare och det smakade pyton. usch!! jag lega kvar en stund tills jag vaknat helt sen gick jag upp och käka brunch och gott var de. vi kollade tv och väntade tills skidskytten slutade så vi kunde åka och hämta pizza men jag tog kebabtallrik och det var som om jag var uppe i himmelriket. så underbart gott var det. sen vilade vi och kollade filmen från igår på kameran och så man skrattade. riktigt rolig stund. sen var det bara att packa för att åka till stan. det har vart en skön och mysig kväll, jag fick hålla joel vaken med generande frågor när vi åkte hit, vi var på en biltur och de var skönt att bara åka sen har vi vart hemma och kollat film (johan falk- vapenbröder) den var rätt bra. sen var de godnatt för joel eftersom han ska jobba imorn. jag sitter vaken som vanligt och funderar varför jag inte kan somna om bara på grund av en dröm som kändes så skrämmande verklig.

vill bara säga att jag saknar min farfar så oerhört mycke. går inte att besrkiva med ord men saknaden är stor. älskar dig Harry Lennart Lindberg. kommer alltid att bära dig nära mitt hjärta.♥

vill även passa på att erkänna hur mycke jag tycker om denna kille och det är väldigt mycke.  
jag kommer sakna honom stort när jag åker hem. kommer inte träffa honom på två veckor och de kom va tufft. Joel du är underbar och jag tycker om dig såå mycke. har inte kännt mig så uppskattad på länge. du gör en stor del av mig hel och varje dag ljusare. kan inte sluta tänka på dig gubben min. du är min solen som värmer mitt ♥

lite bilder från helgen

                 

Tyvär så fick jag ingen bild på dagens kille Kristoffer eftersom jag inte hade kameran med hela tiden.

//Emelie Lindberg

Ännu en sömnlös natt så jag får väl blogga ist!

idag har vi sovit till två på dan och för mig kändes de om ett slag mot högra sidan av skallen. hade som hemsk huvudvärk att jag mådde illa. jag får bara mer orftare huvudvärk hela tiden. visst jag är sjuk och de kanske ingår i de hela men de är inte kul. joel steg upp och efter en stund kom han med vatten och alvedon. jag lega kvar i sängen tills jag inte mådde illa mer men värken i skallen var kvar. jag gick upp till isaks rum och kollade film med honom och joel, när filmen var slut så gick jag i duschen och sen åt vi middag. fixade mig sen for vi till johan. där spelade dom poker på nätet och pratade medans jag kollade tv. när kl var halv tolv skulle isak och joel ut och märka har och räv spår till imorn när dom ska ut och jaga. vi såg en räv inne i en lada som satt och tittade ut, joel klev ur bilen och smög dit men när räven fick syn på honom så gick den in i ladan och gömde sig. joel och isak gick in och tittade men den var borta. sen bar de av hemåt. och nu ligger alla och sover utom jag som vanligt. hade sovit nu om jag inte grinat. men men inget att göra åt saken mer. ska försöka sova på en stund och se om de går.

Något jag kände för att skriva om!

det har hänt än en gång, lyckades somna men vaknade av att armen var dyblöt. jag grät och jag vet inte varför, kan inte minnas om jag drömt något. men nu kan jag inte somna om efter att jag somnat en liten stund. vad ska jag göra för att kunna undvika detta. vill inte gråta, är less på att gråta och jag blir arg när jag gråter och inte vet varför. avskyr när jag inte vet saker om mig själv. vill kunna sova som en normal människa. några säger att det verkar som att jag är rädd för att somna. det kan stämma, jag är nog orolig för att jag ska missa något även om de inte händer mycke när alla sover, eller de värsta att jag aldrig vakna upp nå mer. det är den värsta tanken som slagit mig på kvällarna. men varför gråter jag?! det är den frågan jag är ute efter. men de kommer jag ju inte få svar på. ska jag vara helt ärlig så är jag skit trött men jag kan helt enkelt inte sova. kan inte sova fören jag vet att folk börjar vakna. känns dumt men så är de.

nu när jag tänker efter så tror jag att jag har svaret på varför jag gåter i sömnen men jag är inte säker. jag tror att de är för att jag inte tar mig tid till att gråta när jag är vaken, att min säck är så full så den svämmar över när jag sover. man brukar säga att varje människa bär på en ryggsäck med sig hela livet, blir man ledsen och inte gråter så lägger man sorgen i säcken och ju mer sorg/problem man lägger i väskan desto mer full blir den och till slut svämmar den över och man visar känslor på olika sätt för att man inte orkar hålla allt inne mer. jag tex, jag gråter när jag inte orkar. jag är bra på att ta emot saker som folk säger till mig och jag gör de största felet man kan göra, jag stoppar ner det i säcken och jag tar inte tag i de på nått sätt. jag låter det bara växa ist.. ni kanske inte fattar min förklaring men jag fick höra de i skolan av en drogmissbrukare som berättade om sitt liv som knarkare och han sa att de bästa sättet å släppa ut allt på är att gråta, man blir så mycke starkare av de efteråt. de fick mig att förstå att man måste gråta för att man inte ska må dåligt och att man ist ska göra något åt saker som tynger ner en på vägen i livet.. (just nu känns de som att jag bara snackar skit men så är de inte.) det finns många människor som säger att dom inte kan gråta och många som tror att dom klarar sig utan att släppa ut allt. men jag kan lova att de människor som inte gråter kommer börja göra de oftare när dom blir äldre för att allt dom satt i säcken kommer ut mer och mer för varje gång. man orkar inte bära en tung säck på ryggen hur länge som helst.

//Emelie Lindberg

Allt Är Bara Ord Och Meningar!

 allt man säger tar andra åt sig som fakta. allt man gör memorerar dom för att sedan en vacker dag kunna sprida vidare och skapa ett rykte. rykten är sådant som de inte finns bevis på. de kan finnas bevis men man tycker om att liva upp historier och händelser så att de blir mer intressantare än vad de är. det kallas för att överdriva. varför är de så?! jo för att folk inte har något bättre för sig. vissa kanske är avundsjuka eller bara helt enkelt känner sig små. och då måste dom sprida rykten om andra för att få dom att verka mindre.

mångas liv har förstörts på grund av rykten men ingen tänker på vad rykten kan göra. jag har haft mycke rykten men inte många som vart sanna. jag har mått dåligt över dom men lyckats få dom att försvinna igen. de rykten jag har nu kanske aldrig försvinner eftersom dom kommer upp hela tiden med jämna mellanrum. men folk har inget bättre för sig än å snacka skit. jag kan erkänna att jag snackar skit ofta men de har minskat nu så pass mycke att jag knappt gör de nå mer. har insett att de bara är onödigt. tänk om någon annan skulle göra samma sak mot en själv. de är deff inte kul och de vet alla. så varför ens göra de då?! skit i vad andra gör och tänk på dig själv ist. man är inte så mycke bättre om man sprider rykten, överdriver eller snackar skit.

nu är jag less på allt detta och ska tänka på mig själv. var bara tvungen att få detta ur mig och bloggen är nog den enda platsen som får mig att verkligen skriva.

//Emelie Lindberg

SÅ HÄR LIGGER DE TILL!

(detta kommer hoppa väldigt mycke och de kommer vara mycke olika saker.)

paniken kommer snart att komma till mig. jag ska hem på sönda men vill inte. vill bara stanna här med dig joel. ju mer jag är med dig desto jobbigare blir de att åka hem för jag vet att jag bara kommer bara vara i skolan och sen ligga i sängen och vänta på att du ska ringa, bara vänta på att få höra din röst. vill inte tillbaka till rått hålet. jag vet jag säger det varje gång men jag varken längtar eller trivs där nå mer.

börjar nästan känna mig hel. de är lång väg tills dess men jag är på goda vägar iaf. många har stått i vägen för mig genom åren och då har jag vart så dum att jag kört av vägen för den personen och där har jag stått lång tid innan jag kunnat ta mig loss och när jag väl har lyckats komma loss så står någon åter igen i vägen och jag kör lika fort ner i diket. ju fler gånger jag åkt fast desto svårare har de varit att ta sig loss utan en hjälpande hand. jag gör fel i att väja för alla som kommer i min väg men ändå så gör jag samma fel om och om igen. ska försöka att köra över varje person som hindrar mig från mina mål i livet. jag har ingen anledning att stanna upp på grund av dom. nnu är jag uppe ur diket och jag ska hålla mig på vägen så länge som möjligt denna gång.

jag kan erkänna att jag är rädd av mig för saker som jag inte borde. men vad är ett liv utan rädsla?! inget vill jag lova, de må vara jobbigt med rädslan men man lär sig även av de. jag är rädd hela tiden men de är på grund av personer man förlorat och personer som gjort dessa djupa sår inom mig. en person har lämnat mig och de såret han gjorde de kommer aldrig att läka för jag saknar honom så oerhört mycke att de inte går en dag utan att jag tänker på honom. jag är rädd för kärleken och de är på grund av de killar som sårat mig, som inte har uppskattat mig utan bara tagit mig förgivet, bara sett rakt igenom mig och inte sett mig för den jag är. många säger att man inte ska vara rädd för att älska, men de är jag. jag försöker så gott jag kan men de går inte fortare än en snigel. jag har alltid varit försiktig med min kärlek till andra för att inte skrämma iväg dom. men inte nå mer, de känns underbart att ge kärlek till dom man tycker om. tror de är det bästa som finns. jag tycker jag är en kärleksfull person och jag älskar att vara det. jag har väldigt lätt för att älska människor, nästan för lätt. de slutar oftast med att man blir sårad men jag orkar inte bry mig om jag bli sårad. som man brukar säga: "det som inte dödar, det stärker" och de är sant. känner mig nästan fullt stark igen. jag är verkligen glad för att jag lever.

dom som får höra sanningen blir oftast sårade men varför ska man berätta sånt som sårar en annan?! vet man att personen blir sårad så ska man hålla de för sig själv. eller så kanske inte, det beror på vad de handlar om. jag har alltid tänkt att jag inte kan berätta sanningen om jag vet att de sårar någon och sårar de någon så blir jag själv också sårad. de värsta jag vet de är när någon blir sårad och speciellt om de är jag som sårat personen. när de gällde sanningen hade jag alltid mitt motto där "de man inte vet det lider man inte av" men nu har jag lärt mig själv att de är bara skit snack. man är bara dum om man inte talar sanningen. de slår en hårdare om man får höra de av någon annan. därför försöker jag så gott jag kan med att tala sanning. de som hänt de är gånget. de är saker jag inte tänker på nå mer. jag vill be om ursäkt till dom jag inte talat sanning för från första början. men de är mitt gamla jag nu och de är jag verkligen glad för. jag känner mig som en helt ny människa och de är tack vare mina misstag. men ingen är perfekt även om alla försöker och jag är en av dom.
_______________________________________________________________________________________________

NATTEN

hej jag har inte sovit på hela natten bara för att hålla killen vaken så att han inte skulle försova sig till jobbet. fast jag kunde dock inte heller sova så de var mysigt att ha lite natt sällskap för en gångs skull ist för att lyssna på snarkningar halva natten. nu har han åkt på jobbet och jag ligger själv i sängen och väntar på att john blund ska hitta mig men de verkar inte som de. men kan man vara vaken så länge som jag så är de inte så otippat att han inte hittar mig. men nu ska jag försöka sova och hoppas på att sömnen kommer till mig och att min joel kommer snart. saknar honom även om han inte är så långt borta.<3 god natt/morgon 



Emelie Lindberg

igår kväll hade jag en mardröm som jag inte drömt på 5 år och varför skulle jag drömma om de nu?! de som hände i drömmen har tynat bort för mig jag kommer knappt ihåg vad som hände eller hur allt gick till. eller de gör jag men inte som om de vore igår. det är bara några som vet men jag hoppas att dom också försöker glömma precis som jag.

Drömmen: jag gick efter en gångbana i en stad. jag var på väg hem från en vän och när jag kolla bak var de två killar bakom mig med fördragen huva och jag blev rädd, tankarna flög iväg och jag började gå fortare och de gjorde dom med. jag hörde hela tiden deras fotsteg ökas i gruset och jag ökade stegen med dom. till slut hörde jag hur gruset sprätte och jag kollade bak och såg att dom sprang. jag fick ännu mer panik och började springa så fort jag bara kunde. till slut kom dom ikapp mig och jag ramlade och dom började sparkade på mig jag försökte skrika men de gick inte jag fick inte ett enda knyst ur mig. jag var stum. jag försökte göra motstånd men kunde inte dom var för starka och jag så liten. efter en stund förlorade jag medvetandet och när jag vaknade var jag i ett okänt hus och jag bara kände hur min kropp brände. jag drog upp tröjan och såg hur blå och röd jag var. jag kom ihåg gårdagen och jag skrek. brast ut i gråt. då kom en lång kille in och sa att de inte är någon fara. jag är trygg nu ingen kommer att göra mig illa igen och jag frågade vad som hände. han berättade när han såg allt att han hade sprungit fram och killarna hade gett sig av direkt när dom såg honom. när han kom fram till mig så hade jag nerdragna byxor men han var inte säker på om dom hann göra något med mig. sedan bar han mig hela vägen hem. jag frågade honom om han hann se deras ansikten men de gjorde han inte. jag började känna där nere om jag hade ont men de hade jag inte. när jag piggnat till så gick jag hem och funderade om de var värt att polisanmäla men vad skulle jag säga.? två killar hoppade på mig efter en gångbana och misshandlade mig brutalt och jag såg inte deras ansikten. nä jag gick i duschen och tvättade av mig. sen bestämde jag mig för att glömma allt som hänt.

allt detta känns så verkligt men de var ju bara en dröm. jag vaknade ungefär när dom sparkade mig då joel väckte mig men tänkte att de var lika att berätta hela drömmen från början till slut som jag drömde den för senast 5 år sen. joel förlåt för att jag nöp din hand med naglarna inåt. men nästa gång får du väcka mig ist för att ta min hand. men de var tur att jag klippt naglarna under veckan så dom inte var så långa annars hade du haft en cm djupa sår. känns lite små pinsamt men de kanske de inte borde göra och de vet jag att de inte borde göra. men fan vilken panik jag hade, allt kändes så verkligt i drömmen. finns inte mycke man kan göra åt saken men jag skulle uppskatta om jag inte behövde drömma detta nå mer. vill inte ens tänka tanken av de. jag hatar mardrömmar. de sjuka är att jag inte brukar drömma mer än när jag är ensam nu för tiden. trodde jag hade sluppit mardrömmar för längesen.

nu frågar jag den personen som jag sovit med så länge. tony har jag drömt mardrömmar nångång och gjort dig illa?! undrar vad som jag kan göra om de skulle blir värre. detta skrämmer mig så oerhört när jag inte vet om jag drömmer de när jag är ensam. kanske de är fröklaringen till varför jag vaknar av att jag gåter okontrollerat men de vet jag inte när jag inget minns.

nu nog skrivet om detta. börjar kännas konstigt.

//Emelie Lindberg

flera frågor vanliga frågor

varför blir de aldrig som man förväntat sig?!
varför behandlar man folk som man gör?!
varför gör man aldrig något åt saker?!
varför kan man inte få tänka på sig själv för
en gångs skull utan att man är ett svin eller egoist?!
varför får man inte vara och umgås med vem man vill?!
varför får man inte säga vad man tycker?!
varför ser ingen vad som händer och sker?!
varför gör ingen något?!
varför hjälper man inte andra?!
varför blir man arg?!
varför är man inte glad istället?!

varför gör du så här mot mig?!
varför blir jag behandlad så här?!
varför kan ingen respektera mig?!
varför kan ingen acceptera mig?!
varför kan ingen uppskatta mig?!
varför kan ingen förstå?!
varför ska allt hända mig?!
varför ska allt ske nu?!
varför är de ingen som hör när jag skriker?!
varför ser ingen när jag gråter?!
varför kan ingen hjälpa mig?!
vad har jag gjort för att förtjäna detta?!
vilken väg ska jag ta?!
vad ska jag göra så att allt blir lätt?!
vad ska jag göra?!
vad kan DU göra?!


detta är frågor jag ofta ställt mig själv flera gånger om.
vissa frågor ställer jag mig fortfarande ibland.
försöker att inte tänka så mycke på de men nu har jag fått de sagt.
den personen jag är det är jag deal whit it or leave it.



//Emelie Lindberg